Sen en tid tillbaka..

Idag är ingen bra dag och jag måste skriva av mig.. jag precis som alla andra behöver någon som bryr sig om mig och som älskar mig för den jag är, jag saknar känslan av att veta att de alltid finns en person som jag kan vända mig till och som finns där bara för mig. Jag vill känna mig liten i hans armar och jag vill spendera flera dagar i en tröja som luktar precis som honom,  Samtidigt är jag för osäker på mig själv för att våga mig in i ett förhållande, rädd för att samma sak ska hända om och om igen, är jag tillräcklig? finns de någon som han tycker bättre om än mig? kommer han ledsna tillslut? dessa frågor gör mig tokig och jag erkänner att jag är rädd för att bli sviken, jag skulle nog inte klara av de en gång till. Ska detta hålla på resten av livet eller kommer jag på något sätt kunna släppa tanken om att jag inte duger ?! Jag försöker vara stark och jag är tusen gånger starkare än vad jag var för ett år sedan, men inte tillräckligt..

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort