Jaa vad ska man säga.. jag ska göra som många andra och berätta om året som har varit och det är väl lika bra att börja från början!
2011 för mig har varit det värsta året hittills.. Det började bra jag firade det nya året tillsammans med min familj mina söta kusiner och Felicia, vi körde Epa och sjöng dansade skrattade och tog med oss Birger och for en sväng till klinten. Men sen som många vet hoppade jag av skolan av olika anledningar, jag skäms inte för det som hänt men jag känner ibland att jag borde ha tänkt efter innan. Vissa stunder saknar jag tiderna på Grans för samtidigt som det var de värsta någonsin i mitt liv så hade jag sjuk roligt innan det spårad. I alla fall så hoppade jag av skolan eftersom jag fick en depression på grund av allt som hände: Killar, ”kompisar”, abort, svek, bråk och pressen från skolan, allt detta blev för mycket för mig när allt hände på samma gång. Efter att jag hoppat av skolan och flyttat hem fungerade jag normalt eller det var som att min kropp gjorde saker automatiskt, utan att jag tänkte på det. Men efter jobbet/skolan var det inte mycket som hände, jag låg bara i sängen, jag åt inge mat och jag sov nästan ingenting på flera veckor.
Min styrka efter detta fick jag av mina underbara vänner som fanns där å stöttade mig samtidigt som de försökte få mig på bra humör och tänka på andra saker. Klinten var och är ett av mina favoritställen och jag tycker om att vara där med pojkarna och Linn och härja hela nätterna. Revygänget var också till väldigt stor hjälp, för med dem kan man vara precis som man är vilket humör man än är på. Jag kommer ihåg dagen då det vände då jag började bli mig själv igen. Jag var på sommarjobbet på lax odlingen och lyssnade på någon låt på radion och helt plötsligt sa det bara ”klick” personerna som fått mig att må som jag mådde var inte värda det, jag tänkte att jag faktiskt är starkare än vad jag visat att jag bara varit i en svacka som jag nu tagit mig upp ur. Det var otroligt hur stor skillnad det kunde bli på bara några timmar, jag kände mig lättad och fri på något sätt.
2011 är ett år jag aldrig kommer att glömma, både på gott och ont. Efter att jag tagit mig ur depressionen var vi till Turkiet med släkten vilket jag tycker vi borde göra om nån gång för jag hade sjukt kul. Jag har spenderat många timmar Tillsammans med Elin och Birger i stugan och husvagnen. Jag har dragit omkring på stan med Alva och inte vetat vars vi skulle eller vad vi gjorde. Luleå kalaset är också en av höjdpunkterna det här året. Pojkarna från Heden Carro och Elin gjorde dessa kvällara värda att minnas även om det spårade ur lite. Efter den helgen har jag umgåtts en hel del med dom pojkarna och jag trivs i deras sällskap även om vi brukar göra knäppa grejjer som ingen förstår sig på.
Efter ett underbart sommarlov med mycket skratt och trevligt folk, Fiske med mina brudar och naken bad i Sandmjölan så började skolan om. Jag var nervös kan jag lova för jag kände inte en ända av de som skulle gå i min klass. Men nu tycker jag att min klass är hel härlig verkligen! Elin Stiglund är en underbar person som jag lärt känna under hösten och som jag har fått väldigt bra kontakt med , Jag tror att vi är lika knäppa därför fungerar vi så bra tillsammans. Jag och Elin har varit på i princip varje hemma match för Luleå hockey och på den läktaren har det hunnit hända en hel del kan jag lova, Sara och små pojkar har gjort att jag skrattat mycket jag är glad att vi har så bra kontakt som vi faktiskt har! Mitt uppdrag att hjärntvätta pojkarna med hockeyn är på godväg att lyckas.
Året har slutat tråkigt för många och julen har varit extra jobbig.. två dödsfall i Boden på pojkar som är i min ålder, det känns i hjärtat att ha så många kompisar som sörjer och veta att livet är så orättvist att vissa inte orkar med det. Mina tankar har varit med dem och är fortfarande med dem. Vila i frid pojkar hoppas ni har det bättre nu!
Råttan är min älskade hund som idag höll på att försvinna från mig, hon kunde inte andas och jag hörde hur mamma och pappa skrek att dom skulle ringa veterinären. Jag flög upp ur sängen drog på mig ett par kläder och satte mig i bilen. Som tur var började hon andas igen och när vi kom till djursjukhuset så fick hon medicin som hon måste äta några veckor.
Jag tänker avsluta detta inlägg med att säga att livet inte alltid är lätt, vi måste kämpa och vi måste finnas för varandra alla behöver en vän att kunna trösta sig hos alla behöver en vän att härja med och skratta med eller bara umgås med. 2011 är ett år jag aldrig någonsin kommer glömma, men nu vill jag helst att det ska ta slut. Jag behöver en ny start och jag önskar alla ett Gott nytt år! Ta hand om varandra alla behöver någon! Jag har en underbar familj och underbara vänner, varenda en av dem är fantastisk på sitt sätt och jag älskar er<3
